my cooking heart ♥

Hejsan! Nu har jag varit ifrån bloggen ett tag. Jag hade helt tapppat lusten, jag har inte haft tid och nu känner jag att det är dags att ta igen det här. Jag har haft en jäkligt bra sommar. Med världens bästa pojkvän, i världens bästa Italien. Det kommer att komma bättre uppdateringar! Jag har bara varit tvungen att tänka ut om jag ens vill blogga. Och det vill jag. Jag är en känslomänniska. Och det här är ett bra ställe, utan att skriva ut för mycket. Men ändå dela med mig av en del av mig.

Människor är ena lustiga varselser. Vet ni det? Jag är en sån person som kan ta det mesta. Jag gör fel, och jag erkänner det. Men människor som inte kan erkänna att dom gör fel, klagar på andra och är mer nyfikna i andras liv än i sitt eget - är väldigt svaga människor i mina ögon. 

 

Jag är väldigt säker i mig själv. Jag vet var jag har mig själv. Jag vet vad jag är duktig på. Jag vet vad kan inte kan. Jag vet mina egna gränser. Jag är så pass säker i mig själv att det gör folk irriterade.

 

Jag måste lära mig att säga ifrån. Jag måste inte ta skit. Jag måste inte ta vad som helst. Jag måste inte tacka ja till allt fast jag inte kan. Jag måste få vara människa. Jag måste få vara jag!

 

Med ett nytt kapitel börjar jag min blogg! Jag tänker inte be om ursäkt för mitt långa uppehåll. Jag tänker börja något nytt. Med en annan version av mig. Med mat och mycket mer. Det finns så mycket jag vill säga. Och det kommer att komma mycket mer. Men vi börjar såhär! Hoppas ni stannar iallafall.

 

Så välkommna tillbaka ni som vill läsa! En skvallerlös blogg, med ambition att alltid vara mig själv, glad, lejd, korkad, blond, ärlig eller vad ni nu än vill kalla mig. Och att inte ta skit, att absolut inte ta skit från någon. Det är läxan till mig själv. Om jag aldrig ger skit till någon, varför ska jag då ta emot det?